Förlossningsberättelse
Sorry för att det inte blev något bloggande igår, mitt internet dog huxflux på förmiddagen. Typiskt. Sen åkte både jag och Fredrik på feber också, mindre kul. HAde 39 grader igår kväll, men är liiiite piggare idag. Ungarna är fortfarande friska iaf!
Igår var det ju iaf Emilias födelsedag! Hela 3 år, tiden har gått fort! Tänkte slänga in förlossningsberättelsen jag skrev efteråt här, så får ni läsa om hur det gick till när stora älsklingen föddes!
Torsdagen den 9:e februari startade det hela. Jag hade haft förvärkar i ca en vecka och var grymt less på det. Sa till Fredrik att nu tar vi och provar om sex verkligen kan starta det hela! Det sägs ju att det är nåt ämne i sperman som startar allt, men jag trodde att det mest var snack. Vi bökade oss igenom det hela, inte lätt med jättekula kan jag lova. Mindre än en timme senare satte värkarna igång på allvar. Jösses, det funkade ju!!
Ringde till förlossningen vid 23:00 och berättade att jag hade värkar, och att det var ca 5 minuter emellan. Dom sa att jag kunde vänta hemma ett tag till och höra av mig igen senare. Fick tipset att duscha lite och försöka sova. Duschade en sväng, men gav upp fort, vart ju bara svettig. Tyckte inte att värkarna var så hemska ändå, kändes som mensvärk. Eftersom jag har så himla stark mensvärk så var det inte så stor skillnad. Men sova var ju bara att glömma.
Ringde in till förlossningen igen vid 05:00 ca. Då började jag bli trött. Hade fortfarande ca 5 minuter mellan värkarna och på förlossningen tyckte dom att det fortfarande var lite oregelbundet, men jag fick komma in när jag ville så kunde dom ge mig nåt att sova på så jag fick vila ut. Fredrik hade ju så klart gått och lagt sig redan vid midnatt, så jag gick in och väckte honom och sa att nu vill jag åka in, för nu är jag så trött. Tog bb-väskan och släpade oss ut till bilen. Jobbigt!! Kom till Forsbacka då vi kom på att vi glömt journalen hemma, fan också! Vi vände om och hämtade den och så fort in till förlossningen igen.
Kom fram vid 05:50 och nattbm satte ctg och kollade hur öppen jag var. Hon var så grymt hårdhänt och det gjorde så jäkla ont så jag visste inte vart jag skulle ta vägen!! Den där undersökningen gjorde ondare än hela jäkla förlossningen ju..Fredrik sa att han aldrig hade sett mig ha så ont nån gång. Var iaf öppen 3 cm. Suck tänkte jag, bara 3 cm på 7 timmar. Detta kommer ta tid..
Vid 06:30 har jag etablerade värkar. 07:00 ber jag om lavemang. Blivit tipsad om detta och känner att det är lika bra. Det blir ju sånt tryck när krystvärkarna börjar och har man då inte tömt sig så jaa..Jag tänkte då INTE skita ner någon barnmorska! =)
Jag är väldigt trött och bm säger åt mig att det är lika bra att ta ryggmärgsbedövningen så att jag får vila lite, annars kommer jag inte orka. Jag ville inte alls ha nån EDA från början, men när hon lovar mig vila så går jag med på detta.
Dom sätter dropp vid 08:00 och vid 08:45 går jag upp och kissar. Inte det lättaste med alla sladdar och sånt. 09:30 kommer narkosläkaren och lägger EDA. Jag var skitskraj, tycker verkligen inte om nålar och sånt, och visst hade jag hört skräckhistorier om detta. Men ärligt talat, jag kände inte så mycket..Häftigt när smärtan försvinner. Jag känner ju att nåt händer, men inte det minsta ont gör det. Dom kommer in och kollar till mig vid 10:30 och EDA funkar fint. Får lite nyponsoppa med glass, mums! Har ju inte ätit mer än 1 macka sen kvällsmaten på torsdagen.
Vid 11:00 får jag värkstimulerande för att värkarna har blivit svagare. Brukar bli så av EDA. Går och kissar igen, suck. Sen känner jag att jag vill vila, äntligen ska jag kanske få sova lite som bm lovade!! Men nej då, får till svar att nu när du fått EDA så kan du inte vila, du måste vara uppe och röra på dig då!! Så spring lite i korridorerna här ute du. Va sjutton tänkte jag. Jag gick ju med på EDA för att få vila, vad är nu detta?? Ingen vila alltså, var bara att börja lunka runt i korridorerna..Gäsp..
Vid 13:15 ska en barnmorskestuderande titta hur mycket jag öppnat mig. Tänker genast på första undersökningen och får panik. Vill inte, och berättar för bm och studenten hur jag känner. Dom lovar att vara försiktiga, och denna undersökning går så mycket bättre. Tack och lov! Är öppen 4 cm, vad sakta det går!! Hinnblåsan buktar också.
Går och kissar igen vid 15:00 och tar nåt varv i korridoren efter det. Känner att det börjar trycka på mer neråt nu, så vid 15:30 görs en till undersökning. Jag är öppen 9 cm, woho! Äntligen händer det nåt! Vattnet har inte gått ännu, så dom spräcker hinnorna. Fostervattnet är utan anmärkning. Kände inte ens att det rann nåt vatten. Dom sätter hjässelektrod på bebis huvud, för att bättre hålla koll på värkar och hjärtljud. Får en näringsdryck, är hungrig ju..
Vid 16:10 är jag öppen 10 cm, men får inte börja krysta för att det finns en liiiten kant framtill fortfarande. Jaha, tänkte jag, vad ska jag göra då?? Det trycker ju på! Får lägga mig på sidan med ett ben i benstöd. Har ju lustgas då, men jag gillade inte den riktigt. Tyckte inte att det hjälpte så mycket, det smakade mest pyton. Fredrik provade också, och han sög i sig massa men tyckte det var värdelöst. Sen några sekunder senare så säger han att ohhh, vad det snurrar! Hehe, lite fördröjd verkan. Tyckte det var svårt att tajma det så det verkade precis när man hade en värk, oftast så började det verka efter halva värken. Men jaja.. =)
En timme senare, vid 17:10, får jag äntligen börja krysta. Jösses vilket jobb!! Nu hjälper inte EDA heller. Fredrik försöker stötta så mycket han kan, han var faktiskt riktigt duktig under förlossningen! Han var så chockad över att jag inte svor nåt åt honom heller, hehe =P Det är studenten som förlöser mig, och hon behöver lite hjälp av ordinarie bm, vilket gör att jag blir nervös. Kändes inte så kul att ligga där när hon bad om hjälp titt som tätt. Blir också nervös över att hjärtljuden sjunker så mycket under krystvärkarna, och ibland verkar dom försvinna helt. Men bm lugnar och säger att det inte är någon fara. Det blir så dels för att det så klart är jobbigt för bebis med, och för att hjässelektroden kan tappa kontakten lite medans man krystar. Okej, jag får väl tro henne då.
Mitt i allt säger bm att hon ser lite hår och frågar om jag vill känna på huvudet. Neeej grymtar jag fram, jag är upptagen! =P
17:47 kikar hon äntligen ut iaf, min älskade bebis!! Hon skriker genast och får apgar 9-10-10. Fråga inte vad det betyder, för det vet jag inte själv =P Både Fredrik och jag gråter, men tro det eller ej, Fredrik gråter faktiskt mer =) Han klipper navelsträngen och jag frågar vad det är för kön, och dom lyfter upp bebis så vi kan kika. En liten tjej! Jag sa ju det, det visste jag hela tiden, sa jag. Alla skrattar.
17:57 är det dags för moderkakan att komma ut. Dom drar i navelsträngen och trycker på magen. Krävs inte så mycket för att den ska komma ut. Den är hel och fin och bm visar upp den. Fin va säger hon. Ehh, visst..Knäppte kort på den iaf, haha! Frågar om jag spruckit nåt, tyckte det kändes som hela underlivet var utplånat. Ena blygdläppen var helt av och en bristning på insidan, så några stygn vart det. Fast dom släppte typ på en gång, och inte sydde dom på nytt heller så det fick läka bäst det ville. Snyggt! =) Dom sa iaf att det var ganska vanligt att blygdläppar gick av, och sydde man så brukade det iaf spricka upp igen vid andra förlossingen om det inte sprack upp tidigare, så det var ju skitsamma egentligen. Fredrik får sätta på blöja och kläder på lilla Emilia medans jag försöker hämta mig lite. Är trött, hungrig och har fått lite ont i halsen av allt grymtande och så vart jag täppt i näsan också.
När dom lyfter upp Emilia från min mage för att klä på henne så märker vi att hon har meckat på mig, dvs första bajset. Tack gullunge =P Men jag njuter av allt, min älskade bebis är äntligen här!!
Emilia läggs till bröstet och hon suger fint från första början. Jag är så lycklig!!
Älskade Emilia, 3596 gram och 51 cm lång.
Bilder från förlossningen finns, och lite film med. Kul att ha kvar och kunna titta tillbaka på!
BB var fullt när vi låg där, så vi fick dela rum med ett annat par. Dom sov hela tiden, och båda snarkade. Varken jag eller Fredrik kunde sova, så vi ville åka hem redan dagen efter men fick inte just för att det var fullt och dom kände att dom inte kunde ge informationen till alla så effektivt som dom ville, så vi fick stanna tills på söndagen. Det var såååå skönt att komma hem! Kan säga att dom där dumma lamporna dom har ovanför skötborden var väldigt jobbiga också, så varma. Jag vart svimfärdig vid varje blöjbyte så bm fick be mig sitta ner och dricka vatten, hehe =P
Att vara gravid och föda är det mysigaste och häftigaste jag någonsing vart med om, och jag längtar tills det är dags för nästa bebis!! =)
Igår var det ju iaf Emilias födelsedag! Hela 3 år, tiden har gått fort! Tänkte slänga in förlossningsberättelsen jag skrev efteråt här, så får ni läsa om hur det gick till när stora älsklingen föddes!
Torsdagen den 9:e februari startade det hela. Jag hade haft förvärkar i ca en vecka och var grymt less på det. Sa till Fredrik att nu tar vi och provar om sex verkligen kan starta det hela! Det sägs ju att det är nåt ämne i sperman som startar allt, men jag trodde att det mest var snack. Vi bökade oss igenom det hela, inte lätt med jättekula kan jag lova. Mindre än en timme senare satte värkarna igång på allvar. Jösses, det funkade ju!!
Ringde till förlossningen vid 23:00 och berättade att jag hade värkar, och att det var ca 5 minuter emellan. Dom sa att jag kunde vänta hemma ett tag till och höra av mig igen senare. Fick tipset att duscha lite och försöka sova. Duschade en sväng, men gav upp fort, vart ju bara svettig. Tyckte inte att värkarna var så hemska ändå, kändes som mensvärk. Eftersom jag har så himla stark mensvärk så var det inte så stor skillnad. Men sova var ju bara att glömma.
Ringde in till förlossningen igen vid 05:00 ca. Då började jag bli trött. Hade fortfarande ca 5 minuter mellan värkarna och på förlossningen tyckte dom att det fortfarande var lite oregelbundet, men jag fick komma in när jag ville så kunde dom ge mig nåt att sova på så jag fick vila ut. Fredrik hade ju så klart gått och lagt sig redan vid midnatt, så jag gick in och väckte honom och sa att nu vill jag åka in, för nu är jag så trött. Tog bb-väskan och släpade oss ut till bilen. Jobbigt!! Kom till Forsbacka då vi kom på att vi glömt journalen hemma, fan också! Vi vände om och hämtade den och så fort in till förlossningen igen.
Kom fram vid 05:50 och nattbm satte ctg och kollade hur öppen jag var. Hon var så grymt hårdhänt och det gjorde så jäkla ont så jag visste inte vart jag skulle ta vägen!! Den där undersökningen gjorde ondare än hela jäkla förlossningen ju..Fredrik sa att han aldrig hade sett mig ha så ont nån gång. Var iaf öppen 3 cm. Suck tänkte jag, bara 3 cm på 7 timmar. Detta kommer ta tid..
Vid 06:30 har jag etablerade värkar. 07:00 ber jag om lavemang. Blivit tipsad om detta och känner att det är lika bra. Det blir ju sånt tryck när krystvärkarna börjar och har man då inte tömt sig så jaa..Jag tänkte då INTE skita ner någon barnmorska! =)
Jag är väldigt trött och bm säger åt mig att det är lika bra att ta ryggmärgsbedövningen så att jag får vila lite, annars kommer jag inte orka. Jag ville inte alls ha nån EDA från början, men när hon lovar mig vila så går jag med på detta.
Dom sätter dropp vid 08:00 och vid 08:45 går jag upp och kissar. Inte det lättaste med alla sladdar och sånt. 09:30 kommer narkosläkaren och lägger EDA. Jag var skitskraj, tycker verkligen inte om nålar och sånt, och visst hade jag hört skräckhistorier om detta. Men ärligt talat, jag kände inte så mycket..Häftigt när smärtan försvinner. Jag känner ju att nåt händer, men inte det minsta ont gör det. Dom kommer in och kollar till mig vid 10:30 och EDA funkar fint. Får lite nyponsoppa med glass, mums! Har ju inte ätit mer än 1 macka sen kvällsmaten på torsdagen.
Vid 11:00 får jag värkstimulerande för att värkarna har blivit svagare. Brukar bli så av EDA. Går och kissar igen, suck. Sen känner jag att jag vill vila, äntligen ska jag kanske få sova lite som bm lovade!! Men nej då, får till svar att nu när du fått EDA så kan du inte vila, du måste vara uppe och röra på dig då!! Så spring lite i korridorerna här ute du. Va sjutton tänkte jag. Jag gick ju med på EDA för att få vila, vad är nu detta?? Ingen vila alltså, var bara att börja lunka runt i korridorerna..Gäsp..
Vid 13:15 ska en barnmorskestuderande titta hur mycket jag öppnat mig. Tänker genast på första undersökningen och får panik. Vill inte, och berättar för bm och studenten hur jag känner. Dom lovar att vara försiktiga, och denna undersökning går så mycket bättre. Tack och lov! Är öppen 4 cm, vad sakta det går!! Hinnblåsan buktar också.
Går och kissar igen vid 15:00 och tar nåt varv i korridoren efter det. Känner att det börjar trycka på mer neråt nu, så vid 15:30 görs en till undersökning. Jag är öppen 9 cm, woho! Äntligen händer det nåt! Vattnet har inte gått ännu, så dom spräcker hinnorna. Fostervattnet är utan anmärkning. Kände inte ens att det rann nåt vatten. Dom sätter hjässelektrod på bebis huvud, för att bättre hålla koll på värkar och hjärtljud. Får en näringsdryck, är hungrig ju..
Vid 16:10 är jag öppen 10 cm, men får inte börja krysta för att det finns en liiiten kant framtill fortfarande. Jaha, tänkte jag, vad ska jag göra då?? Det trycker ju på! Får lägga mig på sidan med ett ben i benstöd. Har ju lustgas då, men jag gillade inte den riktigt. Tyckte inte att det hjälpte så mycket, det smakade mest pyton. Fredrik provade också, och han sög i sig massa men tyckte det var värdelöst. Sen några sekunder senare så säger han att ohhh, vad det snurrar! Hehe, lite fördröjd verkan. Tyckte det var svårt att tajma det så det verkade precis när man hade en värk, oftast så började det verka efter halva värken. Men jaja.. =)
En timme senare, vid 17:10, får jag äntligen börja krysta. Jösses vilket jobb!! Nu hjälper inte EDA heller. Fredrik försöker stötta så mycket han kan, han var faktiskt riktigt duktig under förlossningen! Han var så chockad över att jag inte svor nåt åt honom heller, hehe =P Det är studenten som förlöser mig, och hon behöver lite hjälp av ordinarie bm, vilket gör att jag blir nervös. Kändes inte så kul att ligga där när hon bad om hjälp titt som tätt. Blir också nervös över att hjärtljuden sjunker så mycket under krystvärkarna, och ibland verkar dom försvinna helt. Men bm lugnar och säger att det inte är någon fara. Det blir så dels för att det så klart är jobbigt för bebis med, och för att hjässelektroden kan tappa kontakten lite medans man krystar. Okej, jag får väl tro henne då.
Mitt i allt säger bm att hon ser lite hår och frågar om jag vill känna på huvudet. Neeej grymtar jag fram, jag är upptagen! =P
17:47 kikar hon äntligen ut iaf, min älskade bebis!! Hon skriker genast och får apgar 9-10-10. Fråga inte vad det betyder, för det vet jag inte själv =P Både Fredrik och jag gråter, men tro det eller ej, Fredrik gråter faktiskt mer =) Han klipper navelsträngen och jag frågar vad det är för kön, och dom lyfter upp bebis så vi kan kika. En liten tjej! Jag sa ju det, det visste jag hela tiden, sa jag. Alla skrattar.
17:57 är det dags för moderkakan att komma ut. Dom drar i navelsträngen och trycker på magen. Krävs inte så mycket för att den ska komma ut. Den är hel och fin och bm visar upp den. Fin va säger hon. Ehh, visst..Knäppte kort på den iaf, haha! Frågar om jag spruckit nåt, tyckte det kändes som hela underlivet var utplånat. Ena blygdläppen var helt av och en bristning på insidan, så några stygn vart det. Fast dom släppte typ på en gång, och inte sydde dom på nytt heller så det fick läka bäst det ville. Snyggt! =) Dom sa iaf att det var ganska vanligt att blygdläppar gick av, och sydde man så brukade det iaf spricka upp igen vid andra förlossingen om det inte sprack upp tidigare, så det var ju skitsamma egentligen. Fredrik får sätta på blöja och kläder på lilla Emilia medans jag försöker hämta mig lite. Är trött, hungrig och har fått lite ont i halsen av allt grymtande och så vart jag täppt i näsan också.
När dom lyfter upp Emilia från min mage för att klä på henne så märker vi att hon har meckat på mig, dvs första bajset. Tack gullunge =P Men jag njuter av allt, min älskade bebis är äntligen här!!
Emilia läggs till bröstet och hon suger fint från första början. Jag är så lycklig!!
Älskade Emilia, 3596 gram och 51 cm lång.
Bilder från förlossningen finns, och lite film med. Kul att ha kvar och kunna titta tillbaka på!
BB var fullt när vi låg där, så vi fick dela rum med ett annat par. Dom sov hela tiden, och båda snarkade. Varken jag eller Fredrik kunde sova, så vi ville åka hem redan dagen efter men fick inte just för att det var fullt och dom kände att dom inte kunde ge informationen till alla så effektivt som dom ville, så vi fick stanna tills på söndagen. Det var såååå skönt att komma hem! Kan säga att dom där dumma lamporna dom har ovanför skötborden var väldigt jobbiga också, så varma. Jag vart svimfärdig vid varje blöjbyte så bm fick be mig sitta ner och dricka vatten, hehe =P
Att vara gravid och föda är det mysigaste och häftigaste jag någonsing vart med om, och jag längtar tills det är dags för nästa bebis!! =)
Kommentarer
Postat av: Madde
ååh vad msigt jag längtar också till nästa nu :D ska lägga upp Lunas förlossningsberättelse också kan ju passa bra ett år efter :D Men vad långt tid det tog! :D
Postat av: Angelica
Tack för din kommentar:) Vanilj cola kan du köpa på City Gross i Falun. De är inte alltid att det finns inne, men med lite tur så finns de.
Postat av: Emma
Okej. Ja jag får se om det kommer lite avundsjuka då istället då ;P
Åh vad kul med förlossningsberättelse det är så härligt att läsa.
Postat av: madde
Jag vet inte riktigt när första värken kom men när jag kom in så var jag öppen 1,5cm och hade iaf haft ont hela natten men från och med att jag åkte in tills att hon kom så tog det 10 timmar men jag blev igång satt också
Trackback
